Hej Hugo,

Jag tänkte att jag skulle lämna ett lite av tryck i din blogg. Jag är ju trots allt inte bara en katt, jag är ju även din storasyster. I alla fall så sa din mamma det till barnmorskorna på förlossningen efter att hon hade tagit lite för mycket lustgas.

- åååååååå nu har jag två barn. En kille och en tjej.
- Nä, du har bara en kille
- MEN JAG HAR EN KATT HEMMA!!!

Stackars barnmorska, haha…

Jag tcker om dig väldigt mycket Hugo. Vi är väldigt lika du och jag, vi sover väldigt mycket båda två. Vi äter lite då och då, ja vi äter liksom när det passar oss och ingen annan. Den största skillnaden är att du låter lite mer än vad jag gör… Först blev jag väldigt förvånad över att du kunde låta så mycket, jag blev till och med lite rädd. Efter ett tag insåg jag att du var här för att stanna och att ljudnivån inte skulle sjunka, snarare öka med tiden. Nu har jag acceptera dig men jag måste ändå lära dig att man inte behöver skrika bara för att mamma och pappa inte förstår vad man vill. Gör istället som jag, öppna munnen och indikera att du ska skrika. Jag lovar dig, du behöver inte ens säga ett knyst, dom kommer springandes i alla fall. Jag har tränat dom i flera år

Nu börjar det bli lite varmt åt rumpan så jag ska nog ta och gå ut på altanen och sätta mig ett tag. Har jag riktig tur så kommer det någon grannkatt och hälsar på. Annars är det det gamla vanliga, fåglar och rådjur.

Sov så gott, många mjao från syrran!